När Alfred var några veckor gammal försökte vi få honom att ta napp: vi gjorde många tappra försök där vi gick och höll den försiktigt så han inte skulle kunna tappa ut den ur munnen, men det funkade aldrig, han petade alltid ut den med tungan. Sen bestämde vi oss för att ge upp, han klarade sig bra utan den.
Men de senaste veckorna har han sovit så oroligt på nätterna att han vaknar till och vill ha bröstet stup i kvarten, ibland så ofta som en gång i halvtimmen genom nästan hela natten - vilket är rätt utmattande för mig. Så nu bestämde vi oss för att testa napp igen. Men icke. Alfred fattar helt enkelt inte poängen med att suga på nånting som inte ger nån praktisk utdelning. Han kan tugga på den lite och kanske suga nån sekund, men sen åker den obönhörligen ut.
Inatt försökte jag lura honom: han hade just somnat vid bröstet, och då drog jag ut det och petade snabbt som ögat in nappen i munnen på honom. Han sög tag i den, sög två sekunder - sen pillade han in ett finger under kanten och petade ut den. Jag blev riktigt stolt över honom: han gick inte på den lätta! :)
Som leksak som man kan tugga på kanten på kan den möjligtvis duga.
