Vattkoppor

I måndags fick Alfred nästan 40 graders feber och utslag, främst där han brukar ha eksem på vristerna. Vi visste att han antagligen blivit smittad av vattkoppor av sin kompis Sixten, men vi hade läst att inkubationstiden var 10-20 dagar, och det här kom bara 6 dagar efter att de träffats. Men vi fick träffa vår snälla semester-BVC-sköterska Irene i Veddige, och hon bekräftade att åtminstone några av utslagen definitivt såg ut som vattkoppor, även om inte alla gjorde det, men att eksem ofta blir värre när man har en infektion i kroppen.
Efter två dagar gick febern ner åtminstone, men huden på vår stackars lille vattkoppis ser helt förskräcklig ut främst på benen, rumpan och ena handleden, och igår kväll började det klia och göra ont, så vi fick testa husmorsknepet potatismjöl (tack Lillan och Bernt för det, eftersom vi inte hade något hemma) och en alvedon, så kunde han till slut somna. Vi fick träffa Irene idag igen, och hon trodde att det värsta är över nu, så vi hoppas på en lugnare natt och en bättre morgondag.

Piggare och gladare igår eftermiddags, och med lite bättre mat- och dricklust efter två dagar med nästan ingen näring.